white symphony of janna kreuter(j.k).

Det abstrakta i J.K. konst  kan anses tillhöra en genre som har sitt
ursprung i den ryska heroiska epoken från början på 1900- talet, när
geniförklarade  Kandinskij Malevitj, Clee och Matjusjin genomförde en
revolutionerande kupp i konsten. Efter detta har både rysk och
internationell abstrakt konst  hunnit förvandlas till konservativ genre,
begravas och födas på nytt i ytterst varierade former – från opp-art till
neo-geo.

J.K. återför det abstrakta till den moderna konstens aktuella frågor.
Hennes verk som virtuost  skapar effekt av olika  material där ibland
även ljud, balanserar på en fin gräns mellan konservatism och
experimentalism, traditionalism och exotism, uttrycksfull materialism
och overklighet. Man kan säga att de lyser vacklande  för att visa en del
av betydelsen utan att avslöja helheten. Dessa verk intrigerar  och
fängslar med sitt rika skådespel. Den starkaste upplevelsen  bottnar i
verkens tekniska nivå; bärare av andlighet och tema. Samma teknik
med stryktur och faktur formar händelsernas rymd.

J.K. verk är levande organism som förändras medan man beaktar dem
och lever ihop med dem.Konsten som teknik blev en avgörande och
grundläggande fråga för ryskt klassiskt avantgarde. Paradoxallt nog var
både Malevitj och Matjusjin arvtagare till spirituell och mystisk tradition
inom antik rysk konst. För att uppnå absolut konst underordnades allt
kulten av den rena tekniken, vilket ledde  till färgens försvinnande. Det
klassika exemplet är "Vitt på vitt" av Malevitj.

 

Vid början av det nya årtusendet var modernismens fråga fortfarande
olöst och konsten befann sig fortfarande i ett så kritiskt tillstånd  att det
har blivit svårt att fastställadess substans. Under liknande omständigheter
existerar skapande verksamhet  som föresats, hopp och längtan efter
konst och den uppsöker ständigt den vacklande gränsen mellan
upplevelser, intonationer och teknik. Just i denna sfär ligger frontlinjen för
den som söker, oberoende av i vilken genre de prövar sig; i fotoshop,
design av nya föremål eller experiment med egen kropp.

J.K. konst uppvisar fulländning  och hennes virtuosa verk uppnår mystiska
höjder – effekt av andning och viskning. De skapar en aura, som
överträffar verkens fysiska gränser. Mångsidighet, teknisk mångfald,
många bottnar och tyst mångstämmighet skapar en stor enighet.

I J.K. verk känns den äkta djupa ryska konsttradition, som inte delar upp
materiellt och andligt, levande och dött, förflutet och framtida. Hennes
sista serie "Den vita symfonin" kännetecknas av den utsökt elegans med
vilken J.K. löser uppgifter inom abstrakt konst.


Andrey Khlobystin
St. Petersburg 2009
Transleted by Alexandra Selivanova